Jag och Anna red ut på Harpan och Jero. Hundarna Amanda och Kira fick följa med och springa av sig lite. Harpan var jätteseg och trött efter att ha bråkat i hagen, hon ville inte bli fångad, så hon kutade fram och tillbaks i hagen som en dåre. Jero var desto piggare... Vi galopperade fyra gånger varav en av dom gångerna var frivilliga från min sida. Han blir som sten i munnen och bara drar iväg, det finns inget jag kan göra åt saken. Det är bara att hålla i sig och hoppas på att han stannar när vägen tar slut eller när det kommer en skarp kurva. Jag tycker inte att det 'är läskigt längre för jag har bilvit så van, men både han och jag kan göra oss illa allvarligt. Det är bara tur att inget har hänt än. I en galopp tappade jag båda stigbyglarna, och i den hastigeten är det rätt jävla läskigt särskillt med tanke på hur skumpig han är, men jag lyckades hålla mig kvar. Det är jag stolt över! 

Som ni hör var det inte en särskillt lyckad ridtur. Jag måste komma på nåt sätt för att få honom att sluta dra iväg så här för någon dag kommer det sluta riktigt illa!