Jag föddes på våren 1997 och blev ett litet majbarn som döptes till Sofie. Pappa ville att jag skulle heta Lisa men mamma vann som tur var. Under min uppväxt spenderade jag och min två år äldre brorsa mycket tid med våra morföräldrar som kom och passade oss på eftermiddagarna medans mamma och pappa var i ladugården. Men tyvärr finns dom inte i våra liv längre. Brorsan har lärt mig mycket genom åren, när jag var liten ville jag vara lika duktig och kunna samma saker som honom och vi har aldrig vart sånna där syskon som bråkar. Visst småtjafsar vi ibland, men vilka syskon gör inte det.

 

Jag var väldigt blyg när jag var liten, jag vågade inte ens säga hej till folk, det var verkligen extremt. Jag har aldrig gått på dagis, både pga min blyghet och för att mamma och pappa ändå alltid var hemma. Första halvåret (?) på lekis fick pappa lov att följa med mig varje dag för jag vågade inte gå själv (Förlåt för det). Jag kan säga med stor lättnad att min blyghet släpper märkbart mer och mer för varje år som går.

 

När jag gick i femman fastnade jag för hästarna. Jag fick åka med och rida på Esters häst Prinsen och sedan dess har jag vart fast! Nu har jag ägt Jero i snart ett och ett halvt år och Lycke i tre månader, dom är mitt liv, mitt allt!

 

I framtiden ser jag mig själv med ett jobb på en gård av något slag, och kanske att jag även tar över våran mjölkgård så småning om. Jag har älskat att vara med i ladugården sedan barnsben och har alltid vetat vad jag vill jobba med som vuxen och jag har alltid vetat att jag ville gå gymnasiet här på ösby!