I söndags kväll tog jag mig äntligen tid att kolla på den väl omtalade filmen The fault in our stars, även kallad Förr eller senare exploderar jag. Den var lika bra som jag hade förväntat mig och ett så fint budskap den hade.

 

 

För er som inte har sett den är det en rätt ny film som är baserad av en bok, en kärleksroman av John Green. Filmen handlar om en tjej, Hazel Grace som fick diagnoserat när hon var 13 år att hon hade obotlig canser i lungorna men som ändå var under kontroll. Hennes mamma tvingar med henne till en stödgrupp för att träffa nya kompisar med liknande sjukdommar. Där träffar hon Guz som har haft skelettcanser och i och med detta förlorat sitt högra ben. Som ni kanske förstår faller dom för varandra och man får följa deras liv och hur dom hanterar sina sjukdommar med stöd från varandra. Jag tänker inte avslöja hur det slutar för er som inte har sett den, det får ni ta reda på själva. Men det är en riktigt bra film, och ett bra budskap tror jag är att man ska leva sitt liv helt och fullt även om man vet att det kommer ta slut rätt snart. Dom skulle kunna få ett lika bra liv som vem som helst, bara lite kortare.

 

Ni har missat något om ni inte har sett den, så se den!